Giftiga alger

Blåalger (Cyanobacteria) är primitiva organismer och kan vara ett snabbt dödligt hot mot ditt djur. De klassas som alger men de har även bakteriella egenskaper. Blåalger finns i sötvattenssjöar, i bräckt vatten och i havet. Vissa typer lever på ytan och andra lever på botten. När det är soligt med svaga vindar och vattnet är varmt med rikligt med näring kan blåalgerna växa massivt och täcka ytan i tjocka lager. Färgen på algerna varierar från blågrönt till rött, brunt och svart.

När förhållandena ändras dör cellerna. De löses upp och släpper ut sina toxiner (gifter) och driver mot kusten. Våra djur exponeras mot blåalgerna både genom att dricka vattnet och genom att bada i det. De farliga gifterna som algerna producerar kan leda till döden som kan komma mycket snabbt. Det behövs inte mycket för att din hund ska dö av algerna. Vissa arter producerar och innehåller hepatotoxiner (levergifter) som skadar cellerna i levern och som gör att den kan sluta fungera. Andra arter producerar också neurotoxiner (nervgifter). De påverkar andningen och rörelsemönstret. Hunden börjar dregla, krampa och kan dö. Det finns slutligen gifter i cellväggarna som kraftigt irriterar slemhinnor och hud. Dessa gifter ger också kräkningar och diarréer.

Hundar får symptom mellan 15 och 60 minuter efter att de fått i sig algerna. Vissa hundar dör inom 10-30 minuter efter att de har börjat visa symptom. Vid kontakt med en mindre mängd alger får hunden kräkningar som kan vara blodiga, buksmärtor och ibland även diarré. Beroende på vilken algtyp det är så kan även andra symptom som till exempel bleka slemhinnor, rest ragg, slöhet, svaghet, dålig koordination, smärta, andningssvårigheter och koma utvecklas. Misstänker du att din hund ha fått i sig giftalger ska du genast ta dig till veterinären.

Behandlingen vid en blåalgsexponering måste sättas in fort och går i första hand ut på att avlägsna algerna från hunden. Har hunden druckit vatten med alger bör den förmås att kräkas. Har din hund badat i algerna måste den snabbt spolas av överallt med rent vatten. En krage är bra att sätta på så att hunden inte kan komma åt att slicka på pälsen. Hunden skrivs oftast in hos veterinären för fortsatt behandling.

Av Gunnar Lindgren