Lär din hund att spåra

Vad är ett spår? Och hur lägger man ett enkelt spår till sin hund?

När hunden spårar så använder den sitt utmärkta luktsinne till att följa den markbundna vittringen av en person eller ett djur som har gått en viss sträcka. Hunden följer då en kombination av dels de doftmolekyler som uppstår när vi krossar vegetationen under oss, dels de doftmolekyler som vi oavbrutet lämnar efter oss, från skor, kläder, och kropp.

Det är inte exakt klarlagt hur hunden faktiskt identifierar ett spår, hur den skiljer en persons spår ifrån ett annans, samt hur hunden kan vara så exakt när den avgör i vilken riktning spåret går – men forskning har visat att hunden har en unik förmåga att samla, filtrera och analysera vittring ned till så små doftnivåer som enstaka molekyler. Samtidigt är ca en tredjedel av hundens hjärna ständigt upptagen med att analysera information från luktorganen. Att hundens luktsinne därmed blir ett oerhört finkalibrigt och effektivt instrument säger sig självt.

Hundens förmåga kan dessutom tränas upp till att bli extra känslig – precis som hos vinprovare eller parfymutvecklare – så ju mer den får träna, desto skickligare blir hunden.
Beagle spårar i skogen
Att lägga ett spår till sin hund är en utmärkt hjärnmotion för hunden, och ett utmärkt avslut på t.ex. en kvällspromenad – gå spåret själv först innan det är dags för promenaden, så att spåret hinner ligga någon timme medan du och din hund går promenaden tillsammans. Sedan låter du hunden följa spåret efter promenaden, vilket blir ett trevligt avslut för er båda.

Det är inte svårt att lägga ett enkelt nybörjarspår till sin hund:

  • Ta med dig en leksak hunden verkligen gillar, eller en liten burk med hundgodis som hunden uppskattar mycket.
  • Hitta en liten stig eller annat stråk i skogen som är lätt att följa, men gå inte på den, utan gå vinkelrätt mot den så att du kan korsa stigen tvärs över.
  • Korsa stigen i en 90-graders vinkel tvärs över, helst med vinden i ryggen eller från sidan, och skrapa gärna lite extra med fötterna precis där du korsar stigen och går in i skogen igen. Sätt en liten markering (t.ex. ett rött snöre) i ett träd eller en buske intill, så att du vet exakt var du korsat stigen.
  • Gå bara c:a 20-30 meter första gången, och lägg sedan ned leksaken/godisburken på marken vid dina fötter. Sätt en markering i ett träd även där.
  • Fortsätt sedan rakt fram en liten bit, innan du gör en stor sväng – utan att korsa ditt eget spår - och går hem för att hämta hunden.
  • När ni har gått er promenad (inte där spåret ligger förstås), så är det dags att pröva om hunden vill följa spåret. Ta då med dig hunden och låt den gå i lagom promenadtempo med löst hängande koppel längs den stig som du har korsat c:a 50 m längre fram.
  • När ni kommer till stället där du har korsat stigen, är du uppmärksam på hundens beteende – om den stannar upp och nosar, eller ger intryck av att vilja ta något steg ut i terrängen, så låter du den göra det och följer själv också med om den vill fortsätta. Säg inget, utan följ bara med.
  • Om den bara står stilla och inte vet vad den ska göra, så står du också bara stilla och väntar ut den – eventuellt kan du efter en stund ta ett enstaka, eller ett par, steg i spårets riktning. Så fort den visar en tendens att vilja följa spåret, så följer du med.
  • Så länge hunden följer spåret följer du med, och skulle den stanna själv eller gå åt fel håll, så stannar du bara och står stilla tills den går rätt igen.
  • När ni kommer fram till leksaken/godisburken så berömmer du hunden mycket och belönar den så mycket att det syns att hunden blir riktigt glad. Lek tillsammans med leksaken eller dela ut rikliga mängder av godiset. Skapa en positiv minnesbild för hunden av hur lönsamt det var att följa ditt spår.
  • Skulle hunden inte alls följa spåret, utan bara stå kvar på stigen och inte veta vad den ska göra, alternativt bara gå förbi din korsning utan att ens stanna upp – så gör ingen affär av det, utan låt det i så fall vara för denna gång, och prova igen med ett nytt spår en annan dag.

Allt eftersom du märker att din hund förstår vad den ska göra och blir allt bättre på att följa spåret, så kan du utöka spårets längd och liggetid. Du kan så småningom även göra flera svängar/vinklar, och lägga flera olika föremål med olika långa mellanrum. Prova gärna också olika typer av terräng – spårar din hund olika om spåret går i skogen jämfört med om du lagt det på ett öppet fält, och vad kan det i så fall bero på?

Att spåra med sin hund är en rolig och nyttig stund av arbete och gemenskap för dig och din hund – oavsett ras! – och hundens fantastiska luktsinne kommer aldrig att sluta fascinera!