Se upp för huggormen!

Det finns tre arter av orm här i Sverige; Huggormen är den enda giftiga ormen. De två andra arterna, snoken och den lilla hasselsnoken, är inte farliga vare sig för oss människor eller för våra hundar och katter.

Huggormen övervintrar under marken, de överlever inte i minusgrader. Så snart det blir varmare så letar de sig upp, i södra Sverige kan man se dem redan i slutet på februari när de ligger i solen en stund. Huggormen finns i nästan hela Sverige och på vissa platser som t ex skärgården är de mer förekommande.

På våren kan man träffa på huggormen i närheten av deras vinterhåla, ofta i en sluttning i sydläge. Hannarna kommer fram först och sen honorna. Parningen sker under våren och sedan letar de sig till marker som ängar och åkrar där de hittar föda. De jagar framför allt sork och möss. Ungarna föds på sensommaren. Du kan alltså träffa på en orm vår, sommar eller tidig höst, innan det blir minusgrader på nytt.
Huggorm ligger i gräs
Hunden som möter en orm nosar nyfiket på den och blir därför oftast biten i nos och kinder. Katter däremot jagar eller leker med ormen och det vanligaste är bett i framtassarna. Det varierar hur mycket gift som huggormen väljer att spruta in. Ganska ofta biter ormen utan gift. Den sparar helst på giftet till byten som går att äta upp.

Giftet är relativt verksamt, men eftersom det oftast avges väldigt lite gift vid ett bett så är det sällan livshotande. Om hunden har oturen att bli biten så uppstår vid huggormsbettet en blödning i området. Vätska sipprar ut i vävnaden, ödem uppstår och hunden får en inflammation som ger en mycket kraftig svullnad. Ofta uppträder en missfärgning av huden. Hunden kan också få allmänna symptom som kräkningar, diarré och buksmärta. Pulsen kan öka, hunden kan få blodtrycksfall och till och med hamna i ett chocktillstånd. Ibland kan det även bli en påverkan på nervsystemet.

Hunden blir en kort tid efter ormbettet trött och matt. Den vill lägga sig ned och vill inte röra på sig. Samtidigt kommer svullnaden vid bettområdet. Är det ett bett i halsregionen kan andningen bli ansträngd.

Behandlingen av det bitna djuret går ut på att minimera skadan av giftet. Man bör därför försöka begränsa spridningen av giftet i kroppen och det gör man genom att hålla djuret och framför allt den bitna kroppsdelen stilla så att blodtrycket inte höjs och att blodcirkulationen inte ökar. Hunden ska därför röra sig så lite som möjligt och helst bäras vid transporten till veterinären.

Tidigare har kortison använts för att behandla ormbett men detta har blivit omdiskuterat på senare tid. En färsk forskningsrapport visar att kortison inte har någon mätbar effekt vid behandling av ormbett. Om hunden har blivit biten så att slemhinnorna i andningsvägarna börjar svullna kan det dock vara bra med kortison. Det finns kortison du enkelt kan ha med dig om du är ute och vandrar i områden där det är stor risk att träffa på huggorm.

På veterinärkliniken ges oftast vätska i form av dropp och man kan även behöva ge så kallade kolloidala lösningar för att motverka kraftigt blodtrycksfall. Eftersom det gör ont ges också smärtlindring. Till de svåraste fallen kan ormserum användas.

Hunden bör ta det lugnt de första två veckorna efter bettet och ska endast gå ut för att uträtta sina behov och sedan gå in igen. Muskelaktivitet ger spridning av giftet. Giftet kan ha orsakat skador på till exempel hjärtat och njurarna. Vilan ger organen en chans att läka.

Katter verkar klara ormbett bättre än hundar men kan också visa samma symptom som är beskrivna ovan och behöver samma behandling. De flesta hundar och katter återhämtar sig bra efter ett huggormsbett.

Vill du veta mer om vår hundförsäkring eller kattförsäkring? Klicka dig vidare och läs mer.