Ormbett

Huggormen är vår enda giftorm i Skandinavien. De två andra arterna, den stora snoken och den lilla hasselsnoken, är inte giftiga vare sig för oss människor eller våra hundar och katter. Tänk på att hur otäcka de här djuren än är så är de fridlysta.
Huggorm
Hunden som möter en orm nosar nyfiket på den och blir därför oftast biten i nos och kinder. Katter däremot jagar eller leker med ormen och det vanligaste är bett i framtassarna. Det varierar hur mycket gift som huggormen väljer att spruta in. Ganska ofta biter ormen utan gift. Den sparar helst på giftet till byten som går att äta upp.

Hunden får vid huggormsbettet en blödning i området. Vätska sipprar ut i vävnaden, ödem uppstår och hunden får en inflammation som ger en mycket kraftig svullnad. Ofta uppträder en missfärgning av huden. Hunden kan också få allmänna symptom som kräkningar, diarré och buksmärta. Pulsen kan öka, hunden kan få blodtrycksfall och till och med hamna i ett chocktillstånd. Ibland kan det även bli en påverkan på nervsystemet.

Hunden blir en kort tid efter ormbettet trött och matt. Den vill lägga sig ned och vill inte röra på sig. Samtidigt kommer svullnaden vid bettområdet. Är det ett bett i halsregionen kan andningen bli ansträngd.

Behandlingen av det bitna djuret går ut på att minimera skadan av giftet. Man bör därför försöka begränsa spridningen av giftet i kroppen och det gör man genom att hålla djuret och framför allt den bitna kroppsdelen stilla så att blodtrycket inte höjs och att blodcirkulationen inte ökar. Hunden ska därför röra sig så lite som möjligt och helst bäras vid transporten till veterinären.

Tidigare har kortison använts för att behandla ormbett men detta har blivit omdiskuterat på senare tid. En färsk forskningsrapport visar att kortison inte har någon mätbar effekt vid behandling av ormbett. Det kan dock vara bra att ha med kortison om hunden har blivit biten så att slemhinnorna i andningsvägarna börjar svullna upp.

På veterinärkliniken ges oftast vätska i form av dropp och man kan även behöva ge så kallade kolloidala lösningar för att motverka kraftigt blodtrycksfall. Eftersom det gör ont ges också smärtlindring. Till de svåraste fallen kan ormserum användas.

Hunden bör ta det lugnt de första två veckorna efter bettet och ska endast gå ut för att uträtta sina behov och sedan gå in igen. Muskelaktivitet ger spridning av giftet. Giftet kan ha orsakat skador på till exempel hjärtat och njurarna. Vilan ger organen en chans att läka.

Katter verkar klara ormbett bättre än hundar men kan också visa samma symptom som är beskrivna ovan och behöver samma behandling. De flesta hundar och katter återhämtar sig bra efter ett huggormsbett.